V.ä.r.d.e.l.ö.s.t!

Nu ska jag berätta för er. Om gårdagens pass.

Igår. Var en såndär dag ni vet. En såndär dag då man undrar varför man ens håller på med det man gör. Tusentals kronor flyger varje månad. Är det värt de?

Jag började med fjortisen. Hon stod helt lugn på gången. Redan här började jag ha mina aningar. På med säkerhetsbältet så jag skulle överleva. Rider ofta med gramanen nu, men det är bara för att jag ofta är ensam hemma då jag rider Belissima. Och skulle det hända något så har jag mer kontroll att kunna ta till den om hon gör något. Men jag använder den inte, utan den hänger lös. Så ingen går bananas och tror jag rider på gramanen på 4åringen..

Skrittade länge. Skrittjobbet börjar sitta nu. Hon blir lite av och på. För det är jobbigt att fokusera och även behålla kroppen ihop och låg form. Traven var också helt okej. Lite av och på. Kände att det var en sån dag då hon måste få kliva på lite framåt. Ibland är det så. Vissa dagar är det fokus på form, andra på takt. Och ibland både och. Då vi väl skulle galoppera så drog hon av världens bockserie. Lät henne göra det som vanligt mest för att hon verkligen inte gör det i missnöje, utan för att det är buskul att galoppera. Men galoppen var.. Alltså så jävla stor! Och försökte jag förhålla med kroppen, så tog hon det som avsaktning. Och ja, det är ju visserligen rätt, så det var ju bara att låtsas som ingenting och fatta ny galopp. Försökte jag ta förhållning i tyglarna så fuckade hon mig och doppade in näsan och bara körde på. Så jag la ner galoppen och tränade fattningar. Då kom hon bättre på bakdelen och hon väntade bättre. MEN. Då var fattningarna höga. Alltså jag vet att man inte kan få allt på ett pass. Jag är inte dum. 

Alltså det gick inte dåligt. Utan vi kan säga att Belissima har lärt sig knep att komma undan, och jag har inte kommit på hur jag ska korrigera det. Så just nu är hon steget före mig. Men då jag travade av så hittade vi lugn trav och hon tog stöd på bettet fint.

Höst nummer två var Doris. Och jag vet inte om jag letar fel igen. Red iofs utan sporrar, och då vet jag ju att jag inte får fram dedär lilla extra. Men ändå. Ryggen som varit så fint med, den är borta. Och igår var det fan hemskt. Jag ville typ börja grina, alltså inget funkade. Är man så värdelös? Skrittade henne en stund och funderade. Fokus på trav eller galopp? Valde galopp då jag har lättare att få henne att vänta och ta förhållningarna där. Men alltså 3-takt. Vad är det? Kändes så sjukt jävla kantigt och uschigt och bläigt. 

Jobbade på volt. Öka och minska, vända över bakdelen. Och då vi ökade volten så red jag skänkelvikning ut till stora volten. Red även förvänd galopp och var noga med att ställa halva varvet utåt och halva varvet inåt. Allt för att lossa. Travade av då vi gjort detta i båda varven och jag kände att hon ialf väntade och bara rullade på. Jag kände att det fick räcka där liksom.

Började sedan rannsaka, fundera. Sadeln i första hand. Trycker den inte lite väl mot manken? Jo, jag tycker det. Red bara med en padd igår. Ska ta med hela jävla paddlagret jag har ikväll så får Ingela fixa detta. Och om sadeln trycker på manken, hur ska hon då kunna lyfta och runda sig? Det går ju inte. Förstår ju tom en blind. Och sen, jag. Hur fan rider jag som? Jag kommer inte igång med röven. Eller rättare sagt, jag kan inte rida. Alltså jucka, gunga med. Ja kalla det va ni vill. Då började jag fundera om inte mina stigläder är lite för långa. Har man för långa läder kan inte höften jobba som den ska. Har läst det någonstans. Så jag kortade lädren 1cm då jag hade tagit in henne på gången efter ridpasset.

Så, då fick ni en såndär superduperrolig update om gårdagens värdelösaste pass. Och ikväll är det träning. Vilket betyder vila för Belissima och Doris ska gå dressyr. 

Sommarbild får liva upp stämningen här!

BYE!
RSS 2.0