Igår tog jag en promenad med båda kamelerna. Skulle rida Belissima, men i fredags så hade hon ju ingen bjudning alls. Så jag lät henne gå på en promenad igår istället. Och då orkade jag inte rida Doris. Så vi gick en promenad, jag och alla djuren, haha! 

Idag så red jag båda faktiskt. Doris barbacka och Belissima på banan.

Belissima;

Först ut idag var bebis. Tänkte att jag skulle testa banan för den såg torr ut. Vissa ställen var den lite hal på dock. Då jag hämtade fröken i hagen så gick hon med myrsteg. Väl på gången var hon lugn idag, tills sadeln kom fram. Då började hon skaka som hon alltid annars gör direkt på gången. Och ut var det lättare än in, haha! Men väl på banan. Alltså hjälp? Hon vart så satans pigg! Alltså hon taktade och trampade på som fan i skritten. Inga långa tyglar kan jag tala om, utan det var att ta kontakt direkt och visa att hon skulle hålla sig på mattan utan att ta bort bjudningen. Red ca en halvtimme aktivt i samtliga gångarter, och avslutade medans hon var positiv och ville framåt, men ändå inte var på tårna. Höll på att flyga av i första vänsterfattningen, haha! Jäklar vad hon bockar i den! Andra gången var jag mer beredd och var snabb upp i lätt sits och luta mig framåt. Men vänster är hon svagare i. Den går lite fortare. Höger däremot är to die for! Det är liksom bara badabam badabam badabam(ni vet som de låter då man galopperar;)). Satt ner lite i vänster och red på henne lite framåt och tog tillbaka osv. Funkade bra. Testade "länga" i traven. Detta var buskul tydligen, men det lär inte bli problem där om vi säger så! Efter avslutat pass var superbebis nöjd och jag likaså. Hon blev endast svettig lite bakom öronen. Då har hjärnan jobbat..;)

Doris;

Blev inte mer avancerat än renfällen på ryggen idag. Men det funkade superbra! Jag tycker inte om att sitta direkt på hennes rygg. Känns som att mina sittben trycker henne i ryggen. Säkert bara inbillning. Men renfällen var super, alla gillar vi väl mjukt åt rövva! Hon var jättefin, sög på bettet och skummade. Jobbade bra uppförs och nerförs. Men sen, på hemvägen. Nästan hemma. Så ser hon tydligen spöken. Alltså hon fick PANIK! Pallnit, spänd som en fiolsträng och blåste upp sig/höjde huvud och hals=förberedd på flykt. Vad gör man som ryttare då? Om man vet att: ber jag henne gå framåt så kommer hon backa, försöker jag vända så kommer hon kasta om. Försöker hålla henne still tänkte jag. Good luck chuck! Upp på bakbenen, kasta om och gå på bakbenen. Ner och studsa och greja. Jag då, kniper åt som ett djur med benen. Jag tänkte faktiskt bara "nä ja orkar fan inte ramla av såhär nära hem". När Doris kastade om så gled jag och fällen åt sidan. Klamrade mig mitt upp på igen, då fick hon damp och kastade så jag flög åt andra sidan. Klamrade mig till rätta igen samtidigt som jag röt i åt henne "men stå still för helvete, jävla fjant!!" Och vips så stod kamelen blixtstilla. Jag hängde alltså på sidan då hon var på bakbenen, alltså jag må säga det, lite balans och benmuskler har man ju! Sedan gick vi förbi spökena utan problem. Vad hon blev rädd för? Absolut ingen aning. Det var bara åkrar runt oss, så något spöke var det ju. Annars blev hon rädd för balarna efter åkerkanten. 

Så, jag var nära på att få både en och två åkturer idag! Men som tur var så klarade jag mig. Är inte helt okej i foten efter flygturen bebis bjöd på sist! På morgnarna kan jag inte gå på foten. Precis som att den måste "gås igång". Eller så är det åldern, vem vet.. Heheheeee! Tvätten var det ja!