Allt gick väldigt snabbt. Hela affären. Hon var redan röntgad i benen. Så jag ville ha ryggen röntgad och en veterinärbesiktning. I Tyskland görs även uthållighetstest, rätt bra faktiskt. Jag var den första som hade mailat på henne och tur var väl det. För det var flera därefter som mailade och ringde osv. Så förmedlaren hade det körigt där ett tag. Varför Belissima såldes var för att hans som ägde henne var 2m lång drygt. Och Belissima var bara 166cm. Och tom jag som bara är 173 isch ser lång ut på henne. Eller inte nu då, men tidigare inann hon växt. Hela köpet var väldigt smidigt. Jag prutade på henne, så resan till Sverige betalade jag inte kan man säga.

 

Så hon reste alltså från Tyskland på en lördag, till Trelleborg. Stod i stallet som Briars uppfödare har. Där var hon framme på måndagen. Sedan åkte hon vidare på onsdagen till Stockholm. Sov där en natt och sedan var hon hemma hos mig på torsdageftermiddag vid 3 tiden. Vad som klev ur transporten var en liten, tanig spinkis. Resan tar ju extremt mycket på dom. Så man såg ju alla revben, enormt uppdragen. Men det mamma och jag reagerade på var att hon var så extremt lugn. 4 år, och rest en vecka nästan men ändå så lugna ögon. Transportören var så himla bra, han öppnade dörrarna och sedan vända han upp henne så hon såg ut mot rampen. Sedan väntade han tills hon tog ett steg ut. Och allt fick gå i hennes takt. Så massa cred till dom!

Jag vet inte vad Belissima gjort tidigare. Men hon fyller 4 nu i Juni. Så hon är förmodligen bara riden i alla gångarter och inte utbildad på något speciellt vis. Lite sidförande förstod hon, men det gör ju i princip alla hästar bara man lutar sig åt ett håll. Speciellt en unghäst som inte har speciellt mycket balans. Men det lustiga var, att första gången jag red henne så kändes hon stadigare än den 6åring jag red nere i Varberg. Vi var med på Sonnyträningen då jag haft henne en vecka. Hade ridit henne en gång innan träningen. Men det var så sjukt nyttigt. För Sonny har ju jobbat i Tyskland, och har kontakter där. Så han vet ju hur dom jobbar. Och han berättade att dom i princip rider förvänd galopp på såna här småbebisar. Vi här i Sverige vill ju helst inte ta i hästen för den kan gå sönder, typ. Så jag fick en HELT annan känsla än då jag red första gången. Det var som att vi nu pratade samma språk. Hon förstod mig. Sedan blev det ju helt bakvänt. För i Tyskland fattar man galopp på inner tygel. Här i Sverige blir vi ju lärda att INTE ta i inner tygel för att man ska släppa fram inner fram i fattningen. Så, det har varit hjärngympa att försöka förstå varandra!

 

Nu såhär snart 3 månader efter hon kom hem till mig (Den 13 mars). Så har vi lärt känna varandra bättre. Hon är en väldigt trevlig individ. Använder energin på rätt sätt, hon försöker inte dumma sig eller så. Utan försöker göra det jag ber. Förutom då hon blir trött och sätter vrångsidan till. Hon på minner extremt mycket om Maje. Ibland tror jag att det är Maje. Maje gnäggade alltid lite lågt då man kom ut i hagen och pratade med henne, eller sa "Hej Maje!" från ytterdörren. Belissima har börjat gnägga lite då man kommer och pratar med  henne.

Hon är världens mysgroda och ska alltid och jämt stå med huvudet i famnen på en då man kommer ut i hagen.