Gjorde iordning kamelerna och började gå med dom tills Ingela kom. 

Jag skrittade mest runt på Lill-Babs och sedan då Ingela ridit klart guidade hon mig i galoppen. Traven gick bra faktiskt! Hon hittar trevligt läge. Jag vet dock inte hur mycket jag vågar kräva. Jamenar, det ska vara kravlösa pass. Men samtidigt är detta grunduppbyggnad av henne igen. Så då borde jag ju kunna kräva att hon bär sig rätt? Ingela var helt inne på min linje. Att be henne bära sig rätt, men korta sträckor och massa skritt. Galoppen var som vanligt kul! Hon försökte sig på med bockningar. Tur Ingela kunde skrika lite på mig. Typ "trampa ner överdrivet med hälarna, släpp innertygeln, titta framåt, led med inner" osv. Så jag överlevde! Nu har jag ju blivit "rädd" för att fatta galopp på henne. Jag blir stel som en pinne och väntar mig en explosion. Och jag är rädd att flyga av ja. Men jag ätningen rädd att göra illa mig. Jag är rädd att Belissima ska komma lös och bralla loss så skadan går upp. Så nu måste jag intala mig själv om att det inte blir en explosion i ridhuset. Explosionerna är efter vägen! 

Vad sa Ingela om Doris då? Ja. Jag berättade lite om Marc-träningen, vilka läxor vi fått. Också fick Ingela känna själv. Hon sa precis det jag känt. Att Doris ligger på lite för mycket, för att sedan stänga av då det blir lite jobbigt. Varför hon stänger av(saktar av till skritt) är för att hon är så himla känslig för hjälperna nu. Och då tar hon minsta lilla förhållning utan drivning som sakta av. Så det är bara att nöta vidare där. Be henne bära sig mer. I galoppen jobbade hon samma som jag gjorde för Marc. Alltså i höger varv höger galopp, ställa utåt och gå på med höger skänkel så hon släpper till. Diagonala hjälper. För hon sitter lite fast i vänster tygel/höger bog. Märks ffa i vänster öppna och vänster varv då hon inte böjer sig som hon ska. Men Ingela kände att hon fick loss lite ialf. Man löser ju inte allt på ett pass. Så jag fick i uppgift att bara fortsätta på det viset. Att lösgöra henne men ändå vara lite hård och faktiskt kräva att hon tar högerskänkeln.

Doris har ändå blivit starkare på ett sätt. Hon välver sig i skritten direkt då man lägger på skänkeln. Det har hon lärt sig. Så nu ska vi föra över det i traven och galoppen utan att man ska behöva vara så på med skänkeln. Hon har även lättare för takten med "passagen". Det är inte en tävlingspassage som ni fattar, men hon har häng och väntar på steget. Ibland får man till lite trav på stället. Alltså tanke mot piaff.

Också var det svart på vitt typ. Jag har mesridit, vilket jag vet om. Men jag har ju inte vetat om jag krävt för mycket eller om jag vant mig och kräver mer än tidigare? Så det är så så så himla värdefullt att ens tränare som ridit hästen några ggr sitter upp och känner av läget. Ingela har ju ridit Doris.. Ja.. Knappt 10ggr under alla dessa år. Men det är så nyttigt för då vet ju Ingela hur hon ska förklara för mig att hitta känslan vi är ute efter! 

Jag känner mig nästan bortskämd med så lättlastade kameler. Doris går ju inte att skicka in. Jag måste liksom gå före in, men sen kan jag gå ut direkt och hon står kvar, jäkla nöt liksom..haha! Belissima springer fan nästan på. Och hon står stilla då jag går ut och runt transporten. Det är fan amazing! Har inte provat lasta ur själv. Men det är nog inga problem med lite träning. 

BYE!