Belissima var så himla fin idag! Tills ca 300m hemifrån. Hon fick jobba med lite variation av steglängd. Eller ja. Inte samlad skritt utan först normal skritt Sedan ta lite längre steg. Lite sidförande. Hon var lugn och sög på bettet. 300m hemifrån så från absolut ingenstans blåser hon upp sig, börjar spänna sig. Och sedan från ingenstans upp på bakbenen och iväg i galopp. Med bocksprång i varje språng. Alltså hon bocksparkar varje språng. Jag håller mig kvar 50m drygt sedan är avramling en ett faktum. Men denna gången landar jag tydligen på handled/underarm, bröstkorg och vänster knä. Tack för den. Haltar hem och hoppar upp igen. Belissima hade efter hon kastat av mig galopperat lugnt ända in i sin hage. Och där stod hon å väntade då mamma kom ut för att hämta henne. Alltså?! Så jag skrattar(tänker på hur fantastiskt kul det måste sett ut då hon drar iväg som en tjur och bockar med en liten trasdocka på ryggen som flyger omkring!) och försöker hämta andan. Vecklar ihop det trasiga knät och hoppar upp, till mammas förtret. Rider iväg och vänder en bit bortanför hennes utbrott-ställe. Väl på g tillbaka för andra gången så börjar hon igen. På samma ställe. Det är absolut ingenting att vara rädd för. Det blåser inte.  Hon reagerar inte då vi promenixar förbi. Så hon har gjort detta till en grej. Så jag hinner hoppa av och går kanske 50m med henne. Sedan får jag hoppa upp utan problem. Så  när vi börjar skritta så börjar hon igen. Alltså känslan när hon börjar är helt enkelt att jag känner på henne att nu har bägaren runnit över. Hon blir överladdad. Av att skritta?! Så jag börjar försöka komma på en lösning. Så sista 250m hem så skrittar vi skänkelvikning hela vägen. Varierar höger och vänster. Så fort hon blir rak så börjar hon överladdas. 

Imorgon ville mamma gå med så jag inte dör helt och hållet;)Belissima har kommit på en grej för att få lite utlopp för den energi hon har. Så nu ska jag försöka överleva tills veckan då vi får börja jogga. Ingen som vill komma och skritta bebishäst 2 dagar åt mig?;)

Belissima är skyldig mig nya ridbyxor också. För dom blev trasig.... dom går absolut att laga!

Så eftersom min kropp var lite mörbultad efter kraschlandningsdykningen så fick Doris joggas på banan bara. Ännu ett simpelt basicpass alltså. Men hon kändes fin! Hade velat ha bakbenen lite mer under. Lite rundare från start. Men hon fick tid på sig att värma.  Och sedan jobbade vi bara lite förvänd. Fick påminna henne om att hon faktiskt ska bära sig på vänster bak i den förvända. Hittade trevligt läge. Ett okej joggingpass med okej känsla med låga krav genom hela passet! Nya tag imorgon!

Såhär såg hon ut idag med. Så orkade inte ta en ny bild;)

Sorkas har tagit jobbet som stallkatt på fullaste allvar och är med överallt. Ffa då vi packar hö. För då tränar hon på att jaga. Helvete vad hon springer runt efter höstråna. Och idag gjorde hon premiär på Doris rygg. Först på täcket sen på sadeln. Sedan klättrade hon över på Marié. Haha ja... Hon är charmig den där Sorkas!

BYE!