When will I see you again

Att se en så drivande och självständig människa bli helt beroende av andra är jobbigt. Så himla sinnessjukt jobbigt.
Att sakna är också jobbigt. Jag skulle kunna säga att det är lika jobbigt.
Att hoppas är lika så jobbigt. Men har ni tänkt på det? Hoppet har man alltid kvar. Oavsett vad som händer så hoppas man. Att en dag, en dag kanske..
Jag vill så gärna tro att du läser. Samtidigt som jag absolut inte vill att du ska läsa. Samtidigt som jag garanterat vet att du inte läser. Så detta var ju rätt onödigt?
Jag har så sinnessjukt mycket att vilja ventilera. Men det går inte. För den människan försvann. Allt är undangömt och jag får försöka reda ut detta själv. Vilket får mig att fundera; När fan tappade jag omdömet? Vart gick allt snett? Hur och varför hamnade jag här? Spola tillbaka tiden, tack. Eller inför en raderaknapp i hjärnan.
Nä, nu blev det lite deept! Waaay to deep!
Måndag idag. Jobba sen stallet. Ovanligt? Nja, det vill jag inte påstå. Dressyr på Doris står på schemat och imorgon blir det nog lite markarbete. Eller tvärs om. Beror på vilken dag jag ska till Birsta. Måste inhandla bla ett svansskydd till Doris. Hon skaver minsann av svansen då hon åker transport. In på Telia måste jag också, och arken/djurkompaniet. Jobbigt!
På söndag är det utställning i Ljusdal. Vi ska självklart dit och få höra på hur höga haser min hund har. Hur alldeles för runt skallben han har och även vilka framdragna skuldror han har. Jiihaaa, kul med utställning! Fast iofs, 3 dåliga saker som förmodligen har med hans ålder att göra är väl inte dåligt egentligen. Han hade ju mer + än - så ja.. Vi får se vad denna domare säger!
Nu ska jag beställa lite foder. På återseende!
Adele - Don´t you remember
BYE!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0