Helt oprovocerat blev hon rädd för en... B-Ponny... Som skrittade bakom henne...... Jamen ni hör ju vilken nivå det är på det hela. Jag vet inte om hon någonsin sett en sådan liten häst i sitt liv. Men vi hade skrittat 10min med den i ridhuset så den var ingen nyhet direkt. Hur som helst. Hon flyger i luften, jag blir ivägskjuten och studsar typ på hennes rygg. Försöker stå kvar i stigbyglarna man det var bara att glömma då hon skickade iväg bakbenen så jag tappade ena stigbygeln och därefter flög jag ner i sargen. Upp igen lika snabbt och hämta en Barbro som stod snällt och fint ca 20m bort och såg helnöjd ut då jag kom gåendes. Uttrycket var typ som när jag hämtar henne i hagen med öronen spikrakt mot mig och nyfiket uttryck; "men HEJ har du karameller?! Ska vi pussas?!", men hon fick inte karameller ska jag tala om;) hon fick lite mys på mulen och klapp på halsen för att hon ialf stod still,haha!  Sedan var hon helt lugn. Hon fick trava och galoppera lite mer än sist. Så hon fick utlopp av lite energi. Men absolut inte långa stunder såklart, vi varierade. 

Vi fick i princip halva ridhuset för oss själva då de andra stackarna som var där konstigt nog drog sig bort till ena halvan..;) Jag kände inte först vart smällen tog. Mamma sa att jag flög in i sargen och att det small. Jag vet inte, jag kommer inte ens ihåg att jag han lands förrän jag stod upp igen. 

Väl hemma i stallet började värken smyga sig på. Hon klev eller sparkade mig på höger lår. Jag landade nog med höften in i sargen eller om hon sparkade mig in i sargen för vänster höft kommer bli blå och fin precis som låret. Ryggen fick sig en törn också för något är upphakat känner jag och de gör ont ända upp i huvet längs ryggraden.Ja, man är lite mörbultad helt enkelt. Vi kom hem rätt sent också pga en miss av ridhuset då dom inte skrivit att det var bokat. Så vi fick vänta 30min innan vi ens fick komma in... Så pga det och pga jag inte kunde böja/lyfta höger ben så fick Doris vila medans jag gjorde klart stallet och kvällade. Det blir inte alltid som man tänkt sig..

Idag hoppas jag att jag kommer upp på Doris. Också får vi helt enkelt göra det jag förmår. Vi kommer rida ut ialf. Jag hoppas jag kan rida. Annars kanske jag får smöra för Ingela så kanske hon kan rida imorgon;) om så blir fallet så har jag ju bara en kamel att klara av att rida, dvs Belissima. 

Jag har även en plan. Den motsäger sig inte direkt planen från veterinären. Men det funkar helt enkelt inte att skritta 20min uppsuttet innan trav/galopp. Så jag kommer hädanefter skritta fram Belissima för han. Sitta upp och skritta lite granna. Sedan direkt låta henne galoppera lite. För redan då jag fattar trav så börjar hon skruva på huvet och knorra sig liksom.. För när hon fått galoppera lite är hon ju lugn, peppar peppar.

Tur man har Doris som ialf bara stegrar. Och när hon stegrar så vet jag att hon har balans och koll på sin kropp. Den där lilla långbenta saken har noll koll gummiboll..... 

Det är tur att hon är söt ialf!

BYE!