I lördags var jag ner till Alice och guidade henne och Prinsen. Alltså han är så sjukt söt, världens minsta mule! Plockade med lite sadlar för att testa en annan än den hon har eftersom den inte ligger sådär jättebra. 

Vi testade min Ordo, Venus. Den låg helt okej, men jag hade velat ha den en vidd större. Vi la då på Ingelas Ordo, Junon. Den blev istället för vid. En padd under den kanske hade funkat. Det ska vi testa nästa gång. Men det bästa hade ju varit en med vidd 32 i. Det tror jag hade varit super. Skickade lite bilder till Ingela för att få lite hjälp då jag inte känner mig sådär jättesäker på sadlar. Men hon sa precis det jag sa till Alice då jag la på Venusen, "en vidd större hade varit intressant att se". Så som sagt. Näsa gång tar jag med benpaddar så får vi lägga på Junon och se. 

Sedan har mina egna jobbat. Doris gick dressyr både lördag och igår. Men bara fokus på reparera. Det är en sån period nu känner jag. Hon spänner till och kryper upp lite för ofta. Då backar vi bandet och bara rider basic. Dvs att hon ska bärs sig själv utan att öka i en lägre form. Typ uppvärmning passet rakt igenom. Men ändå leka med bärigheten. Variera med jogg och tryck. 

Igår fick hon jobba med upphöjda bommar och det var superbra för henne. För då måste hon bromsa upp och lyfta på benen. Inte bara mala på liksom. Höger galoppen kändes tråkig så den fick jag ta igenom. Lägga till sporren och ha kvar den tills hon tar hjälpen och rundar sig. Utan att hon blir hög. Hela tiden låg men rund. Vänster galoppen fick vi till rätt snabbt. Men bara basic som forma efter en stor volt och på rakt spår.

Doris MÅSTE dock klippas. Efter värmning,dvs 20-30min skritt Och kanske 15 min trav/galopp, så är hon redan svettig. Så jag tror hon blir lite stressad av detta då hon hatar att vara blöt. 

Belissima då? Hur många gånger har jag inte sagt att det börjar bli dags? Att jag kommer flyga av? Well. Igår hände det. Hon blev tydligen vettskrämd av en torkad lupin stång som skrapade mot ett elskåp så det gnisslade till lite. Det räckte för att bomben skulle explodera. Alltså seriöst? Upp på bakbenen, i uppförsbacke, hoppa runt. Jag försöker hålla i mig i något på hennes hals. Hon rester sig högre, kastar sig fram och åt sidan och bockar, jag flyger på ena sidan och ser ben som sprattlar och här. Känner jag att antingen så håller jag kvar och får x antal hovar i huvet/magen eller så släpper jag. Jag släppte. Hon tog en travsväng ca 20m stannar, tittar på mig och sedan gnäggar doris(vi var kanske 200 från gården så Doris hade full koll) och Belissima sätter iväg i galopp. Ingen sken galopp utan hon galopperar lugnt ända hem på ridbanan. Jag var ju uppe på fötterna innan  jag ens hade landat och på g hem. Som tur va så hade mamma sett Belissima komma utan pilot så hon hade sprungit utomhus tagit fatt i Barbro. Då jag väl kom hem så hoppade jag upp igen och red tillbaka till elskåpet med den vissnade torkade hästätande lupin stången.. Hon var lite på tå och letade en anledning att få explodera men vi tog oss förbi och sedan hem igen utan större bravader. Bara lite passage osv på ett ställe där hon tydligen inte kunde skritta, haha.. 

Alltså det är inte förrän det händer något sådan som man faktiskt förstår vilka stora starka djur man håller på med. Och att en olycka kan hända så sjukt lätt. Att jag ens velade mellan att släppa henne och att få en hov i magen eller huvet. Varför velade jag? För att jag inte vill att hon ska göra sig illa.  Jag vill inte att hon springer upp skadan. Jag vill inte att hon ska snubbla eller springa ut på e4an. Ja, jag väljer alltså helst hennes välmående före mitt eget. Jag klarade mig hur som helst med lite mjukdelskrämpor. Tog nog emot mig med knä/höft och hand. Jag kommer dock inte ens ihåg att jag landade i backen innan jag stod på fötterna. Varje gång mamma ett mig ramla av så har hon sagt att jag är uppe innan jag ens landat. Så ska man ju inte göra  men det enda som far i mitt huvud är att jag måste upp och se vad som hände med hästen/få tag i hästen. Så dedär jag fick lära mig på ridskolan "ligg still och känn efter vart du har ont", det hinner jag inte riktigt med att ens tänka på. Så efter denna krasch, upp igen. Sedan hämta in Doris för ett pass på banan. Mocka belissimas hage och fixa klart i stallet. Igårkväll kände jag dock en brännande smärta i knä och höft och hand. Så vid duschen igår såg jag att jag är svälld vid knät. Idag är min hand lite blå. Jag har dubba knäskålar och den lär väl bli blå så småningom. Men höften känns helt okej. Det enda som är surt är ju att det var högerhöften.  Som att jag inte har nog problem med den liksom!

Ikväll vankas uteritt för båda tjejerna! Håll en tumme att jag får sitta kvar idag. Vill inte ha barbro springande lös i mörkret tack!

BYE!