Belissima fick en skrittsväng som hon valde att... Spexa till lite.. Ca 100m hemifrån på g hem alltså. Så kommer vi skrittandes. Jag är nöjd över att ha överlevt och att hon varit relativt lugn. Bara hoppat till 2ggr men inte fått fnatt. Så sparkar hon på en sten. Som flyger framför henne. Och er var det lilla som behövdes. Hon hoppar, jag lugnar och bromsar. Då passar hon på att hoppa på stället, upp på bakbenen. Jag funderar på hur jag bäst löser denna situation? Jag vill inte flyga av. Vad händer om jag lättar ännu mer i handen? Testar. Då fattar hon galopp och galopperar något språng, lugnt. Jag bromsar då försiktigt försiktigt, hon håller inte med och börjar bocka, jag lättar tygeln igen, hon studsar och galopperar, jag bromsar, hon bockar. Här tänker jag att nu är de kört. Men kommer då ihåg att jag har Ingelas sadel. Den har ett såntdär fegsnöre framför framvalvet, där var min räddning. Jag höll i med ena handen och står i lätt sits och bromsade lätt med bara ena tygeln eftersom jag höll fast andra då jag höll i fegsnöret. Vi snackar alltså en galopp sträcka på kanske 50m som kändes som hundra år. Jag han bearbeta, tänka, fundera, testa flera olika lösningar och vänta ut. Hur är det ens möjligt? Jävla rapp man är ibland! Men då hon hade fått galopperat och jag stod så kunde jag lugnt stanna henne. Vända och skritta tillbaka en bit innan vi vände hemåt igen. Jäkla nippertippa till kamel! 

Doris fick en sväng efter vägen. Bara jogg och sug framåt. Hon känns typ död i bakdelen vissa dagar. Vet inte om jag inbillar mig eller så. Men hon känns väldigt framtung utan att hänga i mig. Vissa dagar alltså. Så denna dag lät jag henne gå på lite istället utan att för den skull bli snabb. Samma tänk i galoppen. Och jag fick ett riktigt trevligt läge. Gjorde någon fattning från skritt för att checka av. Och då fick jag henne bättre på bakdelen. Men traven blir en aningens snabb ute. Hon blir liksom så taggad där vid vår arbetarsträcka. Joggade på g hem och hon slappnade av lite bättre då. Så överlag ett helt okej joggingpass där kraven inte är så stora=inga speciella wow upplevelser!

Under dessa basic pass så har jag lagt ner bytena. Tror det kan vara bra så hon får coola ner lite. Och fundera. Så får vi se om de blir bättre då jag fått ännu mer koll på hennes kropp. Att hon verkligen sitter ihop och inte lurar mig. 

Till veckan ska vi se om Ingela kanske har lust att rida och bara känna vad jag känner. Och även extra intressant eftersom sist Ingela red Doris var ju innan skadan. Och samtidigt tänkte jag passa på att rida Belissima. Så jag kommer åka med båda till svedje och rida i ridhuset där. Bra underlag. Väggar. Doris är med som en lugnande maskot. Då borde vi väl överleva vår första trav/galopp underigångsättningen? Nog för att Belissima tjuvstartat men ja, ni hajjar;)

Ikväll väntas ett pass på banan för Doris. Och Belissima får antingen en promenad eller skrittsväng. Beror lite på om mamma är hemma ikväll eller ej. Vill gärna veta att jag har någon på hemmaplan om Belissima skulle kasta av mig och komma lös. Ja, kan ju va bra å kunna ringa någon om jag brutit vartenda ben i kroppen också, men i första hand så ska hästen tas reda på! 

För Doris blir det nog ett till basic. Med inslag av bommar. Allt för att få igång bakdelen och lyfta på den där högerbogen! Och vi klämmer säkert in sidförande/skolor/förvänd. Ja allt hon kan som hon tycker är lätt, utfört i en låg rund form. 

BYE!