Bra eller dåligt? Glad eller ledsen?

Idag stod alltså återbesök På schemat för Belissima.

Det gick väldigt fort! Först fick hon lite lugnande så hon inte skulle bralla Då vi longerade. Första gången jag fått smacka 6ggr för att hon skulle trava;) vi kollade även på gången. Och det såg bra ut. Hon är ohalt! Så det är ju asbra! För hade vi haft riktig otur hade hon behövt behandlas Idag igen. 

Jag och Belissima väntade tills per skrivit papper. Så när han funderat på hur vi skulle gå vidare så kom han ut från kontoret. 

Han tyckte att Belissima ska skrittas lång och låg långa turer/promenader i 1månad till. Fortsatt vistelse i liten hage/begränsad yta med bra underlag en månad till. Så hon får ha kvar rutan;) 

Därefter så ska vi ha en månad med mycket lågintensiv träning i alla gångarter. Passen behöver inte vara långa. Men mest skritt om det blir långa pass. Byta varv ofta. Byta gångarter ofta. Ingen samling och låga krav. Inte för att vi jobbat samling tidigare men ni hajjar. Viktigast är att det är lugna pass och på bra underlag. 

Varför vi väljer att vara så försiktig nu är helt enkelt detta; är vi noggrann nu och det skulle rivas upp igen och hon blir halt Då jag börjar träna mer "normalt", så är det nog bara operation som är lösningen. 

Denna typen av skada är det ingen som riktigt vet vad den beror på. (Otippat att de händer min häst, nej) Men man vet att det kommer av plötslig kraftig rörelse/sträckning typ. Inte alls omöjligt då man heter Barbro. Hon är ju rätt... Extrem ibland i hagen. Detta sker direkt. Gallan som uppkommer, kommer direkt. 

Så ja. Vi skrittar på helt enkelt. Och nu kommer ju en period då det är stenhårt i backen tills snön kommer. Så egentligen gör det ju ingenting att vi skrittar på så vis. Då det ändå Inte går att träna hemma. 

Detta innebär ju att Doris kommer tränas i ridhus någon gång i veckan faktiskt. Då jag ändå kommer hinna gå en promenad de dagarna. 

Så nu får ni hålla tummarna. För än kan vi inte ropa hej. För vi har inte kommit över bäcken än. Så rent krasst så kommer jag i princip gå med en klump i magen och oroa mig resterande del av hennes liv. Fan va nice liksom. Näe nu ska jag inte vara sån. 

Har skrivit till en snubbe om detta Också.  Som är hur känd som helst inom skadevärlden Så att säga. Hoppas han kan ge något råd! 


Barbro redo för att åka till farbror doktorn.

Barbro hemma med lite lugnande kroppen redo för hagen.

Nu ska jag tröst/lycko-shoppa några snygga hösäckar till Barbro som jag hittat!(har inte bestämt om ja ska vara glad eller ledsen än, haha!)

BYE!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0